måndag 5 januari 2009

106

En vandrande man.
Vänder mig om -
han saknade ansikte.

3 kommentarer:

The Owls Are Not What They Seem sa...

Jag tänker mig någon som möter den där vandrande mannen, kanske på en stig eller så. Först efteråt märks det alltså att mannen inte hade något ansikte. Varför märkes inte det vid mötet, tänker jag då. Jag vet att haikus ska frammana bilder men den här väckte tankar. Därför gillade jag den.

The Owls Are Not What They Seem sa...

Dessutom står det inget om att betraktaren inte märke till ansiktslösheten från början, det läste jag in själv. Tankstrecket fick mig att tro så.

Den huvudlösa solen sa...

Jag skrev den som att han såg det från början men följde honom med blicken pga. det ovanliga i utseendet.